Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medgifvande, om man beviljade honom audiensen utan andra
villkor; hvarom icke skulle han begära sitt pass. Den 18
juni 1762 gjorde baronen, efter att ha erhållit ett nytt afslag,
hvad man föreskrifvit honom att göra. Men i det han
begärde sitt pass, försökte han ännu en gång sondera terrängen
hos Katarina. Han lyckades endast aflocka henne obestämda
försäkringar, hvilka tydligen ej voro af tillräcklig kraft, för
att han däraf skulle föranledas att ej åtlyda sin förmans
befallningar. Först kvällen före sin afresa, den 24 juni,
erhöll han besök af herr Odard, som han höll för en obskyr
äfventyrare, som han träffade ibland och bemötte artigt,
emedan han kände till hans förbindelser med några personer
i kejsarinnans omgifning, men i hvilken han svårligen kunde
se en auktoriserad medlare. Katarina tycktes sedan blygas
för denne medbrottsling och gjorde sig skyndsamt af med
honom. Odard sade sig vara skickad af kejsarinnan, som,
»uppmanad af de trognaste undersåtarne i sitt rike och
drifven till det yttersta genom sin gemåls uppförande, hade
beslutat sig för att våga allt för att få ett slut.» Hon
begärde, i och för det försök hon ämnade göra, ett lån på
60,000 rubler. Breteuil blef misstrogen. Kejsarinnan hade
ännu aldrig begagnat sig af piemontesaren för att meddela
honom något, hvad det än månde vara. Han visste icke,
att han hade blifvit hennes sekreterare. Han vägrade
emellertid icke att lämna pengarna, som man har påstått. Han
vidtog endast sina försiktighetsmått. Han bad Odard skaffa
honom en biljett af kejsarinnans hand innehållande följande
ord, som han dikterade för honom: »Jag har gifvit
framlämnaren af denna biljett i uppdrag att framföra mina
afskedshälsningar till er och bedja er uträtta några små
ärenden åt mig.» Det var det samma som en fullmakt, och
denna anhållan borde ej ha förefallit Katarina för
anspråksfull. Baron de Breteuil kunde ha riskerat sin förmögenhet
och sin carrière, om han utan vidare legitimering lämnat
en så betydande summa i Odards händer. Det var för öfrigt
ej piemontesarens mening, att penningarna skulle
öfverlämnas till honom genast. Enligt hans utsago önskade
kejsarinnan endast, att summan skulle vara disponibel, så att hon,
då stunden var inne, kunde lyfta den endast mot sitt kvitto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
