Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen hans afsättning — åtminstone tills vidare — som här
försiggick. Efter den vördade helgedomen kom turen till
vinterpalatset, som nyligen varit vittne till Katarinas
förödmjukelser och som nu såg henne omgifven af en folkmassa
ifrig att få ägna henne sin hyllning. Senaten och synoden
infunno sig där. Dessa bägge stora kårer hade redan tagit
för vana att följa gardesregementenas exempel. Dit kom
också en person, som Katarina knappast väntat: kansleren
Worontsof. Han förstod ännu ingenting af hvad som
tilldrog sig och frågade kejsarinnan naivt, hvarför hon hade
lämnat Peterhof. Hennes enda svar var en vink, att han
skulle föras bort. Man tillsade honom att gå till kyrkan
och svärja trohetsed, och han gjorde det.
Andfådd, brådskande, armbågande sig fram och redan
litet besviken kom nu den förmenta anordnerskan af hela
denna triumf: furstinnan Daschkof. Hennes vagn hade ej
kunnat komma fram till palatsets trappa, men enligt hennes
påstående skulle dagens hjältar, officerarne och soldaterna,
som bevakade ingångarna, ha lyft henne upp från marken
och burit henne på sina armar. Hennes klädning och koaffyr
blefvo illa tilltygade, men hennes egenkärlek fann däri ett
vederlag för de motgångar, som nu skulle börja för henne.
Ty hennes möte med suveränen blef kortare och mindre
högtidligt, än hon hade tänkt sig. Stunden var ej lämplig
för ömma utgjutelser, ej heller för stora ceremonier. Man
måste sysselsätta sig med allvarliga saker. Först och främst
måste man ge en allvarlig form åt hvad man nyss
improviserat i ett anfall af ungdomlig energi och triumferande
djärfhet. Ett manifest var nödvändigt. Det var en obetydlig
tjänsteman vid kansliet, Tjeplof, som fick i uppdrag att
författa det. Hvarför icke Panin? Olika rykten ha i det
afseendet vunnit tilltro. Skulle lille Pauls guvernör
verkligen ha ansett lämpligt, just i detta ögonblick, och haft
mod att göra sin favoritidé gällande genom att ta sin
skyddsling i försvar? Enligt en uppgift skulle officerarne
vid regementet Ismajlofski ha opponerat sig mot
undertecknandet af en förbindelse, hvari Katarina utfäste sig att
endast regera till slutet af Pauls minderårighet. Enligt en
annan uppgift skulle den af Panin dikterade och kejsarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
