Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Béranger visste, att man förde anteckningar öfver de
personer, som begåfvo sig dit. Men han hade skickat dit en
pålitlig person, hvars rapport bekräftade hans misstankar.
Den olycklige suveränens kropp var alldeles svart, och genom
huden svettades han ett ur hans ådror utträngande blod,
som till och med syntes på handskarna, hvarmed hans
händer voro betäckta.» De personer, hvilka enligt landets
bruk ansågo sig böra kyssa liket på munnen, fingo svullna
läppar.
Som man ser, tar fantasien ut sin rätt till och med i
ett diplomatiskt aktstycke. Men själfva faktum träder oss dock
där till mötes med stor sannolikhet. Hvad sättet för mordet
beträffar, efter det tycks som om man måste antaga
hypotesen, ha gissningarna varit olika. Somliga ha talat om en
förgiftning i bourgogne, som var den stackars Peters
favoritvin, andra om en strypning. De flesta ha utpekat Alexej
Orlof som upphofsman, tillskyndare eller till och med
gärningsman propria manu af dådet. Men en berättelse, som
ej saknar trovärdighet — den härleder sig från Schumacher,
Danmarks legationssekreterare i Ryssland — ger saken en
helt annan vändning. Den fritar Orlof från all delaktighet.
Det är icke han, det är Tjeplof, som har gjort alltsammans
eller åtminstone gifvit befallning därom. Åtlydande hans
tillsägelser, har en svensk officer i rysk tjänst, Svanovitz
(?), strypt Peter med en gevärsrem. Brottet föröfvades icke
den 18 juli, utan den 15. Det var icke Orlof, utan furst
Bariatinski, som bragte underrättelsen därom till Petersburg.
Orlof eller Tjeplof, den frågan kan förefalla underordnad
och af ringa betydelse. Men det är den inte. Om Tjeplof
varit brottets gärningsman, måste Katarina ha varit dess
anstifterska. Ty huru skulle man kunna tänka sig, att han
handlat utan hennes samtycke? Annorlunda är det med
Orlof. Han och hans bror Gregor voro och skulle ännu
någon tid till en viss grad förbli herrar öfver en sitution,
som de hade skapat, och äfven berättigade att efter sitt
godtfinnande leda ett spel, hvari deras lif var insatsen. De
hade ej inhämtat Katarinas åsikt, då de började statskuppen,
och de kunna mycket väl ha underlåtit att rådfråga henne
äfven denna gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
