Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtal med Diderot ger hon honom sitt hedersord på, att
hon skall komma att regera i 36 år. År 1789 sade hon:
»Jag är nu sextio år, men är säker på, att jag skall lefva
i ännu några och tjugu.» Som hennes tro är stark, har
hon också en lugn, orubblig optimism och är till den grad
säker på sig själf, att hon emellanåt förefaller både döf och
blind. Under det andra turkiska kriget, som föga liknar det
första, synes hennes stjärna i nedgående, och den ena
olyckan följer på den andra. Hon vägrar att erkänna det.
Hon vill vara okunnig om, och hon vill, att alla andra
skola vara okunniga om de förluster, som drabba hennes
armé och dess anförare, hvilken tyvärr ej mera heter
Rumiantsof, utan Patjomkin. Om turkarne däremot röna den
minsta motgång, såsom i oktober 1787 under Kinburns
murar, då låter hon genast sjunga Te Deum, låter kanonerna
dåna i jubel och ryktets trumpet sprida nyheten öfver hela
Europa. Om man finge tro henne, är det ett upprepande
af slaget vid Tschesmé, turkiska flottan är tillintetgjord,
Patjomkin har höljt sig med ära. Hon säger det till honom
själf och tyckes verkligen vara öfvertygad därom.
Detta ingår säkerligen äfven i hennes politik, i hennes
styrelseprinciper och hennes diplomatiska konstgrepp, som
vi längre fram skola studera. Det är på detta sätt hon
söker imponera på Europa, på Österrike, hvars
tillmötesgående hon vill påskynda, på Frankrike, hvars hjälp hon
vill erhålla, och på Turkiet själft, hvars mod hon söker
nedsätta. Hon ger också verkligen grefve Ségur i uppdrag att
till Versailles öfverföra segerbulletiner, om hvilkas oriktighet
grefve de Montmorin har all möda att öfvertyga sin minister.
Samma metod använder hon för att bekämpa Patjomkins
naturliga benägenhet att låta sig nedslås af motgången.
Men det ligger också i hennes karakter; hon vill imponera
på sig själf.
Att döma af den ständiga dityrambstämning, som
utmärker hennes korrespondens och konversation, i synnerhet
vid mera kritiska tidpunkter, skulle man kunna tro henne
gripen af storhetsvansinne. När svenskarne stå utanför
Petersburg, sjunger hon segerhymner. I juli 1788 dånade
de fientliga kanonerna så nära hufvudstaden, att dess gator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
