Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man anmärker troligen, att med en sådan karakter är
en regentinna ej i stånd att gifva sitt rikes angelägenheter
en fast och väl riktad ledning. Vi skola också längre fram
söka ådagalägga, att det aldrig var fråga om något sådant
i Katarinas historiska roll. Om denna roll var betydande,
beror det på — och därom var hon själf medveten — att
hon hade att göra med ett nytt folk, som nu började sin
bana och genomgick dess första skede: växandets. I detta
tillstånd har ett folk knappast behof af ledning och är för
det mesta ej heller mottagligt därför. Det är en »frigifven
kraft», som följer sin egen drift. Genom att lyda den
riskerar det icke att råka vilse. Den enda olycka, som kan
hända det, är att somna in igen. Det är således obehöfligt
och till och med fåfängt att leda detta folk vid handen och
visa det en väg, som det mycket väl kan finna själft. Det
är tillräckligt att hålla det vaket och resa upp det då och
då. Och den konsten förstod Katarina ypperligt. Hennes
påverkan var ofantligt starkt stimulerande och
framdrifvande.
I det afseendet uthärdar hon en jämförelse med
historiens största manliga karakterer. Hennes själ är en alltid spänd,
alltid vibrerande fjäder af en styrka, som uthärdar alla prof.
I juli 1765 är hon illamående, sängliggande. Rykten, som
cirkulera i staden, påstå, att hon är hafvande och sysslar
med att framkalla ett missfall. Hon har emellertid till
slutet af månaden anbefallt stora manövrer, ett »fältläger»,
som man sade på den tiden, och hon har tillkännagifvit, att
hon ämnar deltaga däri. Det gör hon också. Den sista
dagen under »bataljen», sitter hon flera timmar till häst,
ty hon skall låtsas leda manövrerna och genom sin
generaladjutant skicka order till marskalk Buturlin och till
generalen furst Galitzin, hvilken anför hennes armés bägge
flyglar. Generaladjutanten, som blänker i ett harnesk af guld
besatt med ädla stenar, är naturligtvis Gregor Orlof.
Några månader därefter, då oroligheter uppstått i
hufvudstaden, kommer hon midt i natten från Tsarskoje-Sjelo till
Petersburg med Orlof, Passek och några andra pålitliga
vänner; hon stiger till häst och rider genom stadens gator
för att försäkra sig om, att hennes befallningar bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
