Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgontimmarna, och ibland gör hon själf upp eld för att
ej störa någon. En morgon, då hon tänder sin brasa, hör
hon ur spiseln genomträngande skrik, åtföljda af en skur
otidigheter. Hon förstår hvad som står på och skyndar sig
att släcka i spiseln och att ödmjukt be den stackars lille
sotaren om förlåtelse för att hon varit nära att steka honom
lefvande. Legenden har bevarat dylika drag i tusental. En
dag, då grefvinnan Bruce kommer in i kejsarinnans
toalettrum, finner hon hennes majestät ensam, halfklädd och med
korslagda armar, som om hon tåligt funnit sig i en
nödtvungen väntan. Då hon blir förvånad, förklarar Katarina
sin situation:
»Hvad skall jag göra? Alla mina kammarjungfur ha
öfvergifvit mig. Jag hade nyss profvat en klädning, som
passade mig så illa, att jag fattade humör; då läto de mig
sitta där... och nu väntar jag på, att deras förargelse skall
lägga sig.»
Hon skickar Grimm ett nästan oläsligt bref och ursäktar
sig därför på följande sätt:
»Mina kammartjänare ge mig två pennor om dagen,
som jag anser mig ha rätt att nöta ut, men då de äro
utslitna, törs jag knappast begära flera, utan vrider och vänder
på dem så godt jag kan.»
En kväll, sedan hon ringt länge och förgäfves, går hon
ut i sin antichambre och finner sina kammartjänare
fördjupade i kortspel. Hon föreslår saktmodigt den ene af
dem att ta hans plats och spela partiet till slut åt honom,
så att han skulle kunna uträtta ett angeläget ärende åt
henne. — Hon öfverraskar domestiker i färd med att stjäla
matvaror afsedda för hennes bord. »Låt det vara sista
gången!» säger hon i sträng ton. Sedan tillägger hon:
»Och nu, spring genast, så att inte hofmarskalken får tag i
er.» — Hon varseblir på slottsgården en gumma, som
springer efter en höna och snart i sin tur förföljes af lakejer,
hvilka äro ifriga att visa sig nitiska för kejsarinnan. Ty
denna höna är en höna, »som tillhör kejsarinnans skatt»
(Kazionnaja), och kvinnan är mormor till en kökspojke vid
hofvet: ett dubbelt brott. Efter att ha hållit undersökning
befaller Katarina, att man hädanefter skall ge denna gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
