Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 2. Intelligens. Kvickhet. Bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen, är Katarina en sydländska. Hon har själf sagt,
att hon »tycker om att festa», och Grimm misströstar om
att kunna ge eftervärlden ett begrepp om hennes
konversation :
»Man måste i dessa ögonblick ha sett detta sällsamma
hufvud, denna sammansättning af snille och behag, för att
göra sig en föreställning om den hänförelse, som ryckte
henne med sig, de kvickheter, som undsluppo henne, de infall,
hvilka liksom trängdes och störtade sig öfver hvarandra som
de klara vattenstrålarna i en naturlig kaskad. Hvarför har
det icke stått i min makt att ord för ord uppteckna dessa
kåserier! Då skulle världen ha ägt ett dyrbart och kanske
enastående material till den mänskliga kvickhetens historia.
Fantasien och förståndet frapperades lika mycket af denna
djupa och snabba örnblick, hvars omätliga tankeinnehåll
flög förbi som en blixt. Och huru skall man i en sådan
hast kunna fånga i flykten denna mängd af lysande, lätta,
snabbt försvinnande pilar?»
Hvad Grimm ej vågat pröfva på, har Katarina själf
försökt göra. År 1780, dagen efter ett samtal, som hade
väckt grefve Iwan Tschernischofs beundran, skickade hon
på hans begäran till honom en ordagrann redogörelse därför.
Vi äga detta aktstycke i behåll, och det är egendomligt.
Skola vi tillstå, att det också är en missräkning? Det
påminner oss om ett yttrande, som en gammal vetenskapsman,
hunnen till människolifvets yttersta gräns och stundom
frispråkig som en illa uppfostrad pojke, fällde en gång till en
politiker, hvilken hade den manien att i allt utom officiella
editioner offentliggöra tal, som Deputeradekammaren ej
alltid hade hört.
»Ursäkta, min herre, jag ser oupphörligt i edra utgifna
tal uttrycken: ’sensation’, ’långvarigt bifallande’, ’larm’...
Men huru mycket jag söker, kan jag ändå inte finna något
märkvärdigt i hvad ni säger...»
Ett ungefär liknande intryck gör läsningen af den
berömda redogörelsen på oss. Vi söka också förgäfves däri
de lysande pilarna, de spirituella infallen, snilleblixtarna,
hvarom Grimm talar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
