Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då han intog Warschawa tjugu år därefter, endast försvarade
Petersburg.
Men låt oss granska de mest framträdande punkterna
i hennes bekännelse. Hon har skattat filosofien högt, säger
hon. Här sammanblandar hon visst filosofien med
filosoferna. Och dessa ha ej heller alltid åtnjutit samma ynnest
hos henne. Grefve Gyllenborg hade sagt henne, att hon
var en »filosofisk ande». Voltaire upprepade det, och till
sist trodde hon det. Det var, som jag redan har sagt, ett
af misstagen i hennes lif. Hennes företrädesvis praktiska
sinne tycks ha varit absolut otillgängligt för ren spekulation.
Hon lämpade alltid sina åsikter efter sina intressen. Har
hon någonsin ens sysselsatt sig med en abstrakt idé? De
anmärkningar med filosofisk anstrykning, som man, för öfrigt
ganska sällan, träffar på i hennes korrespondens eller hennes
samtal, ha en annan innebörd, som t. ex. följande passus, där
hon tycks ha haft en klar uppfattning af den högsta lag,
som den moderna sociologiska vetenskapen uppställt för
mänskligheten. Då hon en dag såg kråkor och sparfvar flyga
i stora svärmar efter ett ösregn, sade hon: »De glädja sig
i hoppet på de maskar och grodor, som regnet lockat fram
ur jorden. Alla äta upp hvarandra här i världen.» Eller
följande, där hon skisserar ett vackert porträtt af hoffolket:
»Hofmännens omdömen tillhöra vanligen det slag, som
minst förtjänar uppmärksamhet. Dessa människor äro
kortsynta, fastän de bära sin näsa högt. De likna dem, som
stå nedanför ett torn: det, som befinner sig i
fågelperspektiv ofvanför tornet, undgår dem vanligen.»
Hvilka äro, i brist på egentliga filosofiska idéer,
Katarinas religiösa idéer? Det är en gåta. Vi tala naturligtvis
icke om hennes barndoms religion, den är glömd, utplånad
ur hennes minne och hennes samvete, så fullständigt glömd
och utplånad, att hon 1774 helt ogeneradt skrifver: »Martin
Luther var en lurk». Men hennes nya tro och hennes nya
kult? Ibland synes hon ej fästa någon synnerlig vikt vid
dem. Hon tycks rent ut sagdt göra en konst i dem. Då
hon skrifver till Grimm från Kief, den heliga staden, skickar
hon honom hälsningar från den helige Wladimir och talar
ganska ogeneradt om helgonets reliker, som hon har besett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
