Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför eftervärlden: för de besegrades sista motstånd och för
den hjälte, som personifierade den fruktlösa ansträngningen
och det tragiska ödet. Då hon låtit skicka honom till
Petersburg som en brottsling, denne besegrade kämpe,
hvilken Michelet kallade »Västerlandets siste riddare och
östra Europas förste medborgare», hvars bistånd Napoleon
sedan, då han stod på höjden af sin makt, utbad sig och
som i det schweiziska värdshus, där han bodde, ej lät blända
sig af Napoleon, var hon ej ens nyfiken att få se honom.
Hon nöjde sig med att smäda honom. »Kostiuschko» —
hon har ej ens lärt sig att stafva hans namn —, »som förts
hit, har befunnits vara en dumbom i ordets hela betydelse,
alls icke vuxen sin uppgift.» Så bedömer hon mannen.
»Mitt stackars nöt Kostiuschka (sic.),» läsa vi i ett annat af
hennes bref. Det är allt det medlidande hon hade att
skänka soldaten, som nyss fallit på Macieiowices slagfält
med sargadt hjärta och sidan öppnad af en blessyr, genom
hvilken man kunde tro att ett stort och ädelt folks hela själ
trängde ut i ett sista dödsskrik.
Då Paul I kom till makten, gick han, påstås det, för
att besöka f. d. diktatorn i hans fängelse och bad honom
om förlåtelse för sin mor. Det är kanske blott en sägen,
och det vore så mycket sämre för Katarinas son. Han
återgaf åtminstone fången friheten. Det hade Katarina
aldrig tänkt på.
Jag har hört en tysk, som ännu i dag bekläder en hög
post i Wien, säga, att han som kosmopolit tyckte lika
mycket om alla nationer utom en, sin egen, och det därför att
den, jämte många goda egenskaper, hade ett fel, som var
honom motbjudande mer än alla andra: den var oförmögen
att känna ädelt.
I ett afseende, och enligt denna uppfattning, om hvars
riktighet vi ej vilja uttala oss, förblef Katarina tyska. Hon
gaf gärna och kunde till och med förlåta ibland, men hon
var alltid otillgänglig för vissa känslor, som svagheten,
lidandet och olyckan helt naturligt framkalla hos dem, som ha
hjärtat på rätta stället. De åsikter, som vi veta att hon
hade, gjorde henne också oförmögen att uppfatta ett visst
slags enkel storhet. Hennes egen enkelhet var helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
