Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munnen och tag er en pris. Den vinken kan vara mig till
nytta.»
Då man har ett sådant välde öfver sig själf, är det helt
naturligt, att man utöfvar ett mycket stort öfver andra.
Det Katarina förfogar öfver är ofantligt, och hennes
karakter, lynne och esprit, allt bidrar till att förstärka det.
Hennes hållning imponerar och tjusar, hennes kraft, hennes
eld, hennes ungdomliga liflighet, hennes själftillit, djärfhet
och frimodighet, hennes sätt att framställa allt så som det
ter sig för henne själf, d. v. s. i de mest lockande former,
hennes förakt för faror och svårigheter, som till drygt
hälften beror på okunnighet och till en dryg tredjedel på
äfventyrslystnad, hennes sätt att drömma med öppna ögon,
det slags sublima hallucination, hvari hon rör sig och
bakom hvilken hon till sig famnar verkligheten, allt detta
hjälper henne att sätta fart i de människor, goda eller
dåliga, skickliga eller oskickliga, öfver hvilka hon förfogar
och som hon drifver fram till målet, liksom ryttaren
manövrerar hästen, ömsom med smekningar och med ridspöets
och sporrarnas tillhjälp, och tiodubblar hans musklers arbete
genom sin viljekraft. Man bör läsa tsarinnans
korrespondens med sina generaler under det första turkiska kriget,
Galitzin och Rumiantsof. Galitzin är en nolla, Rumiantsof
en stor militärisk förmåga, men hon gör knappast någon
skillnad. De måste rycka fram bägge två och slå turkarne.
Det är omöjligt, att de ej skola lyckas däri. Turkarne,
hvad är det? En fårskock och icke en armée. Och för
öfrigt, »Europa håller sina ögon på dem!» Man tycker sig
höra Napoleon vid pyramiderna. Hon tackar Rumiantsof
för en turkisk dolk, som han har skickat henne, men det
skulle ha varit bättre om han tagit två »hospodarer» till
fånga. Inte nog med det: »Jag ber er vid tillfälle skicka
mig veziren och, om Gud så vill, hans höghet sultanen
själf.» Hon tänker för öfrigt på att underlätta deras seger,
hon »tänder eld på det turkiska riket i alla fyra hörnen».
Hon förbereder sin krigsminister, så att han skall kunna
vidtaga sina åtgärder: Min herre, jag behöfver många
kanoner. Hvad gör det, om dessa kanoner äro dyra?»
Det låter som då en salongsdam rekvirerar nya dräkter från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
