- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
275

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

missnöje. En underofficer vid namn Stepan Schirai, som
skickats af Suworof till kejsarinnan med underrättelser om
intagandet af en fästning, kom tillbaka med Wladimirordens
fjärde klass; kejsarinnan hade själf fäst korset på hans bröst.
Trettio år därefter vill kejsar Nikolai på sin kröningsdag
flytta upp honom i en högre klass; men han lämnade
tillbaka det nya korset, han kunde ej förmå sig att afstå från
det, som han fått af »matuschkas» hand!

3.


Vi ha redan talat om Katarinas arbetsamhet. Det är
säkerligen också en icke oviktig faktor i hennes underbara
lycka. I det afseendet har hon alltid och ända till sitt lifs
slut öst omkring sig med fulla händer. Hon var verkligen
den »vaktpost, som aldrig aflöses», hvarom poeten
Djerschawin sjunger 1787. Enligt fältmarskalk Münnichs intyg
arbetade hon femton timmar om dagen under de första
åren, och två år före sin död skref hon till Grimm:

»Ni kan besvära mig så mycket ni vill, genera er inte
för det. Jag är så van att bli besvärad på allt sätt, att
jag inte på länge har märkt, att jag varit det. I min
ställning blir man tvingad att läsa, då man vill skrifva, och tala,
då man vill läsa; man måste skratta, då man skulle vilja
gråta; tjugu saker hindra tjugu andra, och man har aldrig
tid att tänka ett ögonblick, och det oaktadt måste man i
hvarje ögonblick handla utan att någonsin känna kroppslig
eller andlig trötthet; sjuk eller frisk, det är det samma,
allting på en gång fordrar, att man skall vara till hands på
minuten.»

Vi ha i själfva verket redan sett, att hon har bekymmer
om mångahanda. Då hon under sin vistelse i Moskwa 1767
funnit, att melonerna, som man där äter, äro dåliga, skickar
hon efter frön af öfverlägsen kvalitet från Astrakan och
Orenburg. Man vet, att hon några år därefter använde en
sändning af den sålunda förbättrade frukten för att
förskaffa sig Fredrik den stores välvilja. Hon tänker också på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free