Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flotta, som gått förlorad genom skeppsbrott. Storfursten
Paul, som då var Frankrikes gäst, hade nödvändigt velat
deltaga däri: »Trots entusiasmen,» skref Katarina, »är det
icke en själ, som inte ångrar och till och med jämrar sig
öfver den summa han tecknat sig för.»
För grefve de Ségur, som frågat henne därom,
förklarade hon 1785 orsaken, hvarför hon kunnat regera så fredligt
efter det hon på ett så stormigt sätt tillkämpat sig makten:
»Sättet är mycket enkelt: jag har skapat mig principer,
en regerings- och handlingsplan, hvarifrån jag aldrig afviker;
sedan min vilja en gång uttalats, växlar den icke. Här är
allt konstant; hvarje dag liknar de föregående. Som man
vet, hvad man har att rätta sig efter, är ingen orolig. Då
jag gifvit någon en plats, är han säker på att få behålla
den, så vida han icke begår ett brott.»
»Men,» frågade grefve de Ségur, »hvad skulle ni göra,
om ni märkte, att ni misstagit er vid valet af en minister?»
»Jag skulle behålla honom. Men jag skulle arbeta
tillsammans med en af hans underordnade medhjälpare; men
själf skulle han få behålla sin titel och sin syssla.»
Härpå berättar hon, huruledes hon, då hon fick
underrättelse om segern vid Tchesmé, ansåg lämpligt, att
krigsministern, hvilken hon sedan någon tid endast anförtrodde
»kontorsbagateller» att expediera, på annat sätt än genom
ryktet fick veta den stora och glada tilldragelsen. Hon
skickade därför efter honom klockan fyra på morgonen. I
den tron, att han skall få uppsträckning för en oordning,
som nyligen hade förekommit inom arméförvaltningen, hade
ministern knappast blifvit införd, förr än han började stamma
fram ursäkter.
»Jag bedyrar, ers majestät, att jag inte har någon andel
i det här...»
»Parbleu, min herre, det måtte jag väl veta!»
Vid samma tid fick Katarina, på tal om de händelser,
som brådstörtadt följde på hvarandra i Frankrike, tillfälle
att framhålla sina egna maximer och sitt sätt att gå till
väga. Angående halsbandshistorien skref hon:
»Jag har gud ske lof aldrig varit i den belägenheten, att
jag haft att göra med en lurad kardinal. Men om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
