Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenen 1787 — han påstod, att Katarina sedan hade lagt den
sista — går ett jämförelsevis mera lysande öde till mötes.
I andra trakter af riket var det snabba skapandet af
administrativa eller industriella medelpunkter utsatt för liknande
risk. Skalden Djerschawin, som 1787 åtföljde Petrosawodsks
guvernör på en resa för att inviga en stad, som skulle bli
hufvudort i sitt distrikt, kunde aldrig komma fram till
målet, efter hvad han berättar: staden existerade endast på
papperet!
Emellertid blef Krim eröfradt och lyckades bli
befolkadt.
»Sådant är Ryssland,» sade grefve de Ségur, »den absoluta
maktens och den passiva lydnadens dubbla trolleri; ingen
knotar fastän man lider brist på allt, och allt går, fastän
ingenting blifvit förutsedt eller förberedt i tid.»
Allt gick verkligen, från början af Katarinas regering
till dess slut, och den passiva lydnaden har sannolikt en stor
andel däri. Man känner till historien om den engelske
bankiren i Petersburg, Sutherland. En dag infinner sig hos
honom Katarinas polismästare Rylejef och meddelar honom
på skonsammaste sätt en order från kejsarinnan beträffande
hans person, en befallning, som han ej kan annat än
beklaga, trots all sin vördnad för hennes majestäts vilja, men
som det ej står i hans makt att låta bli att utföra. Kort
och godt, han har fått i uppdrag att låta stoppa upp den
olycklige finansiern. Man kan föreställa sig dennes häpnad.
Lyckligtvis blir misstaget upptäckt i tid. Kejsarinnan hade
talat om att låta stoppa upp en favorithund, som hon nyss
förlorat, och hvars engelska namn hade föranledt Rylejefs
vilsetag. — Den engelske läkaren Dimsdale berättar i de
anteckningar han efterlämnat om sin vistelse i Ryssland, att
då han vid kejsarinnans vaccinering ville ta lymfa från ett
barn tillhörigt ett fattigt bondfolk, opponerade modern sig,
ty enligt den tidens tro skulle det bli den lilla varelsens död.
Men fadern blandade sig i saken: »Om kejsarinnan befallde
oss att hugga bägge benen af barnet, skulle vi inte göra
det?» Men Dimsdale tillägger ännu ett drag: det sjuka
barnet låg i ett för starkt uppeldadt rum, i förpestad luft,
ty om man öppnade ett fönster, skulle det, enligt föräldrarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
