Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken själstyrka hon besatt. Hon var stadd på en resa
i Livland, då hon blef underrättad om tilldragelsen. Hon
påskyndade ej sin återkomst och ändrade ingenting i sin
resplan.
Men den stora politiska krisen i rikets inre förhållanden
infaller mellan åren 1771—75. I alla tider, åtminstone ända
till det nuvarande århundradet, har Ryssland varit
pretendenternas klassiska land. Från första hälften af sjuttonde
århundradet, efter Rurikdynastiens utslocknande, uppträda
de med korta mellanrum. Under Katarina är det en nästan
oafbruten serie. År 1765 antaga två deserterade soldater,
Gawrilo Kremnief och Jewdokimof, den ene efter den andre,
Peter III:s namn. Den mördade tsarens blodiga skugga
uppträder ånyo 1769, och det är återigen en desertör,
Mamykin, som anlägger den ärelystna och tragiska masken.
Emelian Pugatschef är således endast en efterapare. Men
denna gång har Katarina ej längre att göra med en komplott
i mörkret eller ett barnsligt försök, som lätt kufvas med
några slag af knutpiskan eller ett par hugg af bilan. En
riktig storm reser sig bakom denne vilde samoznawiets och
hotar att skaka tronen och själfva rikets grundvalar och
komma hela den politiska och sociala ordningen att störta
samman. Det gäller nu ej längre en simpel tvekamp mellan
mer eller mindre väl beväpnade usurpatörer för att försvara
eller eröfra en krona, som sedan lång tid tillbaka alltid
tillhört den, som kunnat taga den. Den strid, som nu
uppstår, har ett annat namn och en annan innebörd. Det är
en strid mellan den moderna staten, som Katarina söker
forma till ur det ofullbordade verk Peter I lämnat efter sig
åt sina arfvingar, och urtillståndet, hvari massan af det ryska
folket ännu envisas att lefva, mellan organisation och
oorganisk oreda, som äro de vilda folkens naturliga
tillvarelseform, mellan centralisation och den centrifugalkraft, som
karakteriserar detta naturtillstånd. Det är också ett anskri
från de i nöd försänkta djupa lagren af folket mot den
privilegierade klassens parvenyprakt. Det är en
nationalmedvetandets protest mot filosofernas och skaldernas
panegyriker, mot Voltaire och Djerschawin, hvilka täfla att prisa
den nya regeringens härlighet. Ty om Katarina på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
