Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blå dunster i ögonen på den allmänna opinionen. Hon skref
1787 till Grimm:
»Hvad som var orsaken till min lagstiftande församlings
ärorika framgång var att jag sade: ’Här äro mina
principer, läggen nu fram edra klagomål, hvar är det skon
klämmer? Låt oss söka botemedel, jag har intet system,
jag önskar blott det allmänna bästa, det är det samma som
mitt. Låt oss arbeta, framläggen förslag, sen till, huru I
hafven det ställdt för er.’ Och de grepo sig an med att
undersöka, samla material, tala, svärma, disputera, och er
ödmjuka tjänarinna satt där och hörde på, högst likgiltig
för allting utom det allmänna bästa.»
Hvar Katarina kunde upptäcka denna lagstiftande
församlings »ärorika framgång» — den hade ju ej stiftat en
enda lag —, är icke lätt att säga. Fredrik II slösade
visserligen loford på henne, och akademien i Berlin gjorde
lagstiftarinnan till sin ledamot. I Paris utgaf advokaten
Blonde 1771, mot Maupeou, en pamflett kallad:
»Parlamentet gilladt af ryska kejsarinnan», sammansatt af citater
ur Instruktionen för den lagstiftande församlingen. Men i
allmänhet var den samtida opinionen kylig. De utländska
makternas i Petersburg residerande sändebud bedömde
församlingens arbeten efter deras rätta värde. Engelsmannen
Henry Shirley kallade dem helt enkelt »ett gyckel».
Frankrikes chargé d’affaires Rossignol skref:
»Jag följer mycket uppmärksamt förhandlingarna i det
ryska folkets riksdag, ehuru jag anser, liksom man i
allmänhet är öfvertygad här, att denna ovanliga företeelse endast
är en komedi. Det är kejsarinnans gunstlingar och
förtrogna, som leda allt och läsa upp lagförslagen så
brådskande eller lågmäldt, att man knappast hör dem, och
innehållet ofta stympas. Sedan begära de ett gillande utlåtande
af församlingen, som aktar sig för att afslå hvad den icke
har hört och ännu mindre förstått.»
Enligt uppgift af en annan fransk diplomat, Sabatier
de Cabre, hade vissa af de deputerade skyndat sig att sälja
guldmedaljen, som de skulle bära till tecken af sin värdighet.
Katarinas Instruktion vann emellertid en oväntad framgång:
den blef förbjuden i Frankrike!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
