Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtta rubler per man och per år att lefva af; de sågo sig
nödsakade att gå omkring och tigga, och det ryska
prästerskapets förnedring, en af det moderna Rysslands sjuka
punkter, kan mycket väl, åtminstone delvis, härleda sig
därifrån. Men ungefär en million bönder blefvo fria eller i
stånd att bli det. Det var en början. Katarina räknade
på, att hennes lagstiftande församling skulle fortsätta verket,
men från det hoppet måste hon afstå, som vi ha sett.
Hennes Instruktion måste i det afseendet underkasta sig de
ändringar vi förut omtalat. Massan af de vid jorden fästade
bönderna hade ej ens några representanter inom
församlingen, och man diskuterade där endast frågan, hvem som
skulle ha rättighet att äga dem. Det befanns, att hela
världen ville ha denna rättighet: köpmännen gjorde anspråk
därpå, likaså prästerna och äfven kosackerna, som voro måna
om att förfäkta sina privilegier. Dessa yttringar af en anda,
som var fientlig mot de humanitära idéer hon hyllade,
retade Katarina. Anteckningar, som hon nedskrifvit vid
denna tid, ge oss en egendomlig reflex af hennes intryck:
»Om det icke är möjligt att tillerkänna personlighet åt
en lifegen, är han följaktligen ingen människa. Kalla honom
ett djur, det skall förskaffa oss mycken ära och anseende
för humanitet öfver hela världen. Lifegenskapens lag hvilar
på en rättskaffens princip fastställd för djur af djur.»
Men församlingens medlemmar läste ej dessa
anteckningar, och de skulle för öfrigt troligen ej haft makt att
ändra deras uppfattning. Öfverallt stötte Katarina på ett
oöfvervinneligt motstånd. Redan 1766 hade hon förelagt
det af henne stiftade Statsekonomiska sällskapet en fråga
att lösa, beträffande jordbrukarens rätt till den jord han
vattnat med sin svett. Hundratjugu svar insändes på ryska,
franska, tyska och latin. Det var Béardé de l’Abbaye,
medlem af akademien i Dyon, som vann priset på tusen dukater.
Men med tretton röster mot tre motsatte Statsekonomiska
sällskapet sig offentliggörandet af hans skrift.
Katarina blef slutligen öfvertygad om, att det var ett
tills vidare olösligt problem, som var farligt att vidröra.
Pugatschefs uppror styrkte henne i denna åsikt. Under ett
samtal, som hon vid den tiden hade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
