Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senare delen. Kejsarinnan
- Andra boken: Regentinnan
- 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TREDJE KAPITLET.
Yttre politik.
1.
Den utmärkte tyske historikern Sybel skref 1869:
»Ännu i våra dagar debatteras ingen brännande fråga
i Tyskland utan att vi däri upptäcka spår af Katarina II:s
politik.»
Denna iakttagelse skulle enligt vår tanke kunna
utsträckas till nästan hela Europa. Mycket ärelysten, i hög
grad kvinnlig, stundom litet barnslig, var Katarinas yttre
politik en allmän utvidgningspolitik. Men början af hennes
regering tycktes antyda något helt annat.
Då kejsarinnan uppsteg på tronen, förklarade hon sig
vara en fredlig suverän, hågad att stanna hemma, om man
blott icke oroade henne, och följaktligen böjd för att
undvika alla konflikter med sina grannar och att ägna hela sin
arbetsförmåga åt den inre styrelsen af ett rike, som erbjöd
ett tillräckligt stort verksamhetsfält för hennes tilltagsenhet.
Detta program harmonierade för öfrigt, till och med från
synpunkten af förhållandet till utlandet, med en ärelystnad,
som ej på något område afstod från sina rättigheter, men
som styrdes af de ädlaste impulser. Till sin ambassadör i
Warschawa, grefve Kayserling, skref Katarina:
»Jag säger er rent ut, att mitt mål är att vara
vänskapligt förbunden med alla makter, för att alltid kunna
ställa mig på den mest förtrycktes sida och bli skiljedomare
i Europa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0344.html
