Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den europeiska historien. Två år därefter, i november
1787, gjorde Katarinas premierminister Besborodko grefve
de Ségur ett formligt alliansförslag — en trippelallians mellan
Frankrike, Österrike och Ryssland. Det gällde olyckligtvis
att gemensamt angripa Turkiet, Frankrikes gamla
bundsförvant. Men följande år blef trippelalliansen, enligt
Petersburgkabinettets allt mera enträgna förslag, en
kvadrupelallians mellan samma makter plus Spanien, — och denna
gång var den riktad mot England.
Det var Frankrike, som ryggade tillbaka. Skrupler,
hvilka måste betraktas som mycket berättigade, känslor,
hvilkas ridderliga ädelhet, om man antar att de äro
uppriktiga, måste tillvinna sig vår aktning, utgjorde den
officiella förklaringen på Versailleskabinettets motstånd och
motvilja. Ännu efter Otschakofs intagande (i december 1788)
erbjöd Katarina en effektiv hjälp mot England som vederlag
för det franska förbundet. På samma gång afstod hon från
att begära, som hon hittills alltid gjort, garanti af den
Polen påtvingade författningen, en ödesdiger Nessusklädnad
för den olyckliga republiken. Hon nöjde sig med ett tyst
erkännande af den första delningen 1772. Ségur hoppades
ej slippa undan för så godt köp. Huru stor var ej hans
förvåning och missräkning, då han från Versailles ej fick något
annat svar än en befallning att fordra ett upphäfvande af
den första delningen! Det var att göra narr af både honom
och Ryssland. Var det verkligen att tjäna Polens sak?
Var dettas återställande till sina gamla gränser i detta
ögonblick tänkbart? Trodde man det i Versailles? Brydde
man sig om det? Vi tro, att man framför allt var
angelägen om att slippa göra något alls, men på samma gång
rädda skenet genom en hållning, som var värdig monarkiens
traditioner. Hade man någon utväg att ge en allvarlig
karakter åt det uppdrag man gifvit Ségur? Denne hade
ej ens någon tanke på att utföra det. Han sade ingenting,
ty han hade ingenting förnuftigt att säga.
Och slutligen tröttnade kabinettet i Petersburg på att
ha att göra med stumma människor. Patjomkin, den
allsmäktige favoriten, hade genast varit beredvillig att arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
