Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Ostermann skrifvit en not »om orsakerna till den
oenighet, som råder mellan kungen och prinsarne», skref hon i
marginalen: »I hela denna uppsats ser jag ingenting annat
än Breteuils hat till Calonne. Man borde skicka för hin i våld
sådana rådgifvare som baron de Breteuil och äfven Calonne,
ty han är bokstafligen taladt en väderhane.» Calonne antog
högdragna miner, som gränsade till det oförskämda. Hos
ministrarne och kejsarinnan själf tillät han sig att komma
en timme efter den bestämda middagstiden. Sedan han i
Tsarskoje hört till hennes majestäts förtroliga krets, ansåg
han sig berättigad att äfven i Petersburg intränga i hennes
privatrum, som omskansades af en sträng etikett. Han blef
brutalt visad på dörren af vakthafvande officerarne. Castéra
berättar, att man vanligen kallade honom »tjufven». Till
och med grefven af Artois gjorde en slät figur. Esterhazy
låtsade sig vara alldeles utblottad och satte lappade kläder
på sina söner, som kejsarinnan ofta bjöd till hofvet, och
tiggde sålunda om hjälp, som hon för öfrigt ej nekade.
Bombelles däremot utvecklade en kortvarig prakt. Hela
hofvet hade roligt åt rivaliteten mellan de bägge oäkta
ambassadörerna. Saint-Priest, som ej utan glans hade
representerat Frankrike i Konstantinopel, var den ende, som
åtminstone förstod att ej göra sig löjlig. Katarina
anförtrodde honom slutligen en hemlig mission i Stockholm.
Hon hade själf roligt åt den dumhet och de dårskaper,
hvari Saint-Priests kolleger täflade. Hon lät lille Esterhazy
sjunga revolutionära visor, Ça ira och Carmagnolen, och hon
betalade detta nöje dyrt. Esterhazy fick årsunderhåll, ett
palats i Petersburg och gods i Volhynien och Podolien.
Prinsarne fingo också betydliga subsidier. Då grefvarne af
Provence och Artois i juli 1791 tackade kejsarinnan för den
hjälp hon lofvat dem, gjorde de det i följande smickrande
ordalag: »Det finns alltså intet slag af ära, som ers majestät
icke eftersträfvar. Ni delar med Peter den store äran att
ha skapat ett stort rike, ty om han varit den förste, som låtit
det framträda ur kaos, har ers majestät liksom Prometheus
hämtat ner solens strålar för att ge det lif.» Katarina sväljde
smickret och betalade det beredvilligt: följande månad
skickade hon en anvisning på två millioner francs. Prinsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
