Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem? Mot mig. För att behaga hvem? Hans vänner
kungamördarne. Om man genom dessa rustningar inbillar
sig förmå mig att afstå från att låta mina trupper rycka
ut under marskalk Suworofs befäl, misstar man sig
storligen. Jag predikar och skall alltid predika för konungarne
samfäld aktion mot dem, som störta troner och samhällen,
trots alla anhängare af det usla motsystemet, och vi få
väl se, hvem som får öfvertaget.»
Men vid denna tid har hon redan roat sig med att
störta en granntron under förevändning att den är en
skapelse af den revolutionära andan. Hon har kväft i blod
Warschawas »jakobinnäste», som hon behagat kalla den
stadens patriotparti. Och på mellanstunder har hon också
sysslat med att bekämpa revolutionen i sitt eget land. Om
man får tro den stackars Genets uppgifter, skulle hon ha
nödgats göra det i skötet af sin egen familj. Han skildrar
i en af sina depescher ett ganska egendomligt samtal mellan
storfursten Konstantin och en fransk målare vid namn Venelle,
som fått i uppdrag att måla hans höghets porträtt:
Storfursten. Ni är demokrat, min herre, efter hvad man
sagt mig?
Venelle. Monseigneur, jag älskar mitt land och
friheten högt.
Storfursten (med den lifliga och tvära ton, som är
karakteristisk för honom). Ni har rätt! Jag för min del älskar
också friheten, och om jag vore i Frankrike, ja, då skulle
jag slåss med lif och lust, men det vågar jag inte säga
öppet. Det aktar jag mig nog för, för tusan! Och edra
dumma emigranter ha ju rest ifrån er, nästan alla?
Venelle. Ja, monseigneur.
Storfursten. Det gläder mig ofantligt, ty jag kunde inte
tåla dem.
Genet spar ej på sin beundran för de känslor hans
höghet sålunda uttryckte. I hans ögon är storfursten »en
glödande demokrat».
Men det var i synnerhet bland de i Ryssland sig
uppehållande fransmännen som Katarina sökte revolutionärer.
Det beryktade ediktet af den 8 februari vittnar därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
