Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina portar för favoriten, blir hennes hänryckning nästan
frenetisk, och hennes svindlande entusiasm gränsar till
vanvett. Alla världshistoriens stordåd äro utplånade i ett enda
drag! Men nu inträffar Joseph II:s död (20 februari 1790),
och snart därefter ingås det preussisk-österrikiska fördraget
i Reichenbach, som formulerar den själfständiga ställning
Österrike hädanefter ämnar intaga gentemot de ryska
intressena. Katarina är utom sig af harm. Hon är i synnerhet
vred på kungen af Preussen; han är en förhatlig parveny,
ett enfaldigt kräk (dummer Teufel!). Då Preussens
chargé-d’affaires, Hüttel, fått svindel under en mottagning på hofvet
och skadat sig i fallet, säger hon, att »Preussen fått näsan
klufven på den ryska tronens trappsteg».
Men då Fredrik Wilhelm i mars 1791 visar sig böjd för
att göra gemensam sak med Turkiet, måste man underkasta
sig. Katarina resignerar och begagnar sig af en ny seger af
Repnin till att låta honom underteckna fredspreliminärerna.
Men då kongressen i Sistowa redan samlats, väcker en af
amiral Uschakof till sjös vunnen fördel ännu en gång hennes
ifver. »Vägen till Konstantinopel är öppen!» utropar hon.
»Vi måste dit, ögonblicket är inne!» Så tänker icke
Patjomkin, som är döende, lyckligtvis ej heller Besborodko, som blir
hans efterträdare på konferenserna i Jassy. Freden
undertecknas den 3 januari 1792, och Ryssland vinner därpå
— ett obehöfligt erkännande af Krims annektering. Det
tar emellertid också i besittning Otschakofs stepper, och
där, mellan Bug och Dnjestr, på området för ett litet,
förfallet turkiskt fort, som heter Hatschibei, skall snart resa
sig en stad vid namn — Odessa! Det hör också till
Katarinas tur.
Afstår hon på allvar denna gång från sin chimär? Nej.
Den 20 mars 1794 skrifver Moskwas blifvande försvarare,
den blifvande kejsaren Pauls favorit, Rostoptschin, till ryske
ambassadören i London:
»Jag anser, att kriget är oundvikligt för Ryssland, efter
kejsarinnan önskar det, trots Portens fredliga och hofsamma
svar. Hon framhärdar i sin föresats att komma till målet
och att fylla tidningarna med Konstantinopels belägring.
Hon säger vid sin taffel, att hon en dag skall förlora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
