Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glädje öfver fredens återställande; bortom Donau skall ni
placera fyrverkeriet, och på det område, som föreställer
Svarta hafvet, skall ni strö ut illuminerade båtar och fartyg;
ni skall garnera stränderna af de floder, som utgöra vägar,
med landskap, kvarnar, träd, illuminerade hus, och sålunda
skall ni få en fest utan fantasi, men kanske lika vacker som
många andra och mycket mera naturlig.»
Det är verkligen karakter i detta festförslag, men
det är också politik. Det är alltid politik i allt hvad
Katarina tänker och gör. Alla hennes intressen, antingen
de gälla litteratur, konst eller annat, leda till detta mål.
Hon hopar i sitt Eremitage betydande konstsamlingar,
men hon tillstår, att hon ej drifves därtill af smak för de
vackra saker, som förvaras i de gallerier och de kabinett
hon enkom låter bygga. Man kan endast tycka om hvad
man förstår, och hon förstår ingenting af en vacker taflas
eller en vacker statys förtjänster. Hon medger, att det
tillhör en stor härskare att ha sådant i sina palats. Alla hennes
ryktbara föregångare, alla de monarker i historien, hvilkas
anseende hon afundas eller eftersträfvat främst Louis XIV,
ha haft sådant. Men hon fäller ett yttrande, som, om det
kom från någon annan än henne, skulle förefalla som ett
bitande epigram för att karakterisera de, i synnerhet under
förra hälften af hennes regering, mycket talrika inköp hon
gör för att utveckla kejserlig prakt: »Det är icke kärlek
till konsten, det är glupskhet. Jag är inte amatris, jag är
en filfras.» Ar 1768 köper hon i Dresden för 180,000 rubler
f. d. polske ministern grefve Brühls ryktbara galleri; 1772
lägger hon i Paris embargo på Crozat-samlingen. Diderot
skrifver därom till Falconet: »Ack, min vän Falconet, hvad
vi äro förändrade! Vi sälja våra taflor och våra statyer
midt under freden, Katarina köper dem midt under kriget.
Vetenskaperna, konsterna, smaken, visdomen dra sig åt
norden, och barbariet med sitt följe drar sig åt södern. Jag
har nyss gjort upp en betydande affär: inköpet af
Crozat-samlingen, som med sina senare tillökningar nu är känd
under namnet baron de Thiers’ galleri. Det är taflor af
Rafaël, Guido, Poussin, Van Dyck, Schidone, Carlo Lotti,
Rembrandt, Wouwermans, Teniers o. s. v. till ett antal af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
