Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fortsätta hennes ordbok. »Hon hade själf tröttnat på
att ständigt sysselsätta sig med samma sak.» Mot slutet af
hennes regering slappas hennes vetenskapliga ifver synbart
och dör slutligen bort helt och hållet. Hon hade tänkt sig
akademikerna lugnt och taktfullt diskutera intressanta
ämnen, till och med göra upptäckter och fastställa principer,
men utan att lämna teoriernas område; hon såg nu plötsligt
framför sig revolutionärer, som gjorde anspråk på att
praktiskt tillämpa hvad de hade upptäckt och grepo sig an med
att vilja vända upp och ner på världen. I början blef hon
ledsen, sedan orolig och slutligen vred. Hon varseblef 1795,
att Ekonomiska sällskapet i Petersburg plockade af henne
4,000 rubler om året för publikationer »den ena dummare
än den andra»; hon blef häftig, kallade det lärda sällskapets
ordförande och hans kolleger för »skälmar» och drog in
anslaget. Samtidigt uppgingo de summor, som kejsarinnan
utbetalade till hushållspengar för en af Patjomkins niècer
till ungefär 100,000 om året!
Under de bägge sista åren af sitt lif är Katarina
fördjupad i arbeten, hvilka — jämte den smak för tysk
litteratur, som vaknat hos henne på gamla dagar — tyckas
utgöra en påminnelse om hennes germaniska härkomst,
hvarifrån hennes intelligens så fullständigt frigjort sig. Hon
sysslar med vidlyftiga »systematiska klassifikationer». En
dag använder hon tre timmar till att klassificera
omständigheter, dagen därpå lika lång tid för medel. Hon är mycket
förtjust i detta arbete. Hon tänker oupphörligt ut nya
kapitel. Det händer till och med, säger hon, att hon hittar
på sådana i sömnen. Men så har hon också sedan 1765
varit »doctor och magister i de fria konsterna» vid
universitetet i Wittenberg, som funnit, att hon saknades i dess
ära, liksom Molière saknades i Franska akademiens.
Lyckligtvis för hennes minne har Katarina haft andra grunder
till att göra anspråk på eftervärldens beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
