Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordet är exakt afpassadt efter tanken och att de använda
uttrycken passa ihop, frågar hon ej mycket efter. Brist på
sammanhang skrämmer henne ej. Hon säger, att hon har
en hufvudvärk, »qui ne se mouche pas du pied». Hon säger,
att »femte hjulet under vagnen ne saurait rien gâter à
l’omelette». Af de tre språk hon ständigt använder tycks
franskan emellertid vara det, som hon är mest hemmastadd
i, det verktyg, som hon lättast handterar. Hon behandlar
det ogeneradt, hon misshandlar det till och med, tar sig
alla slags friheter med grammatiken och syntaxen, hittar på
vändningar, skapar till ord. Ett af hennes bref till grefve
Kayserling, dateradt den 25 september 1762, innehåller
följande fras: »Jag skrifver till er på franska, men om det
generar er, skall jag hädanefter skrifva på lika dålig tyska
som den jag talar.» Hennes tyska, säger en modern kritiker,
påminner om Goethes mors, med sina föråldrade vändningar,
sina grammatiska fel och sina hvardagliga uttryck. Under
den senare hälften af sin regering börjar Katarina försumma
både franskan och tyskan för ryskan. Hon gör då följande
reflexion: »Hvad jag skrifver är alltid mycket tafatt, då
det tryckes på något annat språk än ryska.» Men ännu
1768 visar sig hennes nyförvärfvade slaviska ordförråd
öfverlastadt med groft förryskade franska uttryck, som påminna
om de moderna tyska författarnes och i synnerhet
journalisternas sätt att utplåna franskan ur sitt språk.
Vare sig hon använder franska, tyska eller ryska, har
hennes stil alltid ett fel: den är inkorrekt, knyckig och
osammanhängande, men den har också nästan alltid en
förtjänst: klarhet. Men då får Katarinas penna ej heller föras
af någon annan, om icke af Andrej Schuwalof eller
Schrapowicki. Då hennes öfriga omgifning blandar sig i saken,
då det t. ex. är fråga om ett officielt bref, hvars ordalydelse
blifvit bestämd i konseljen, leder detta samarbete ofta till
en nästan obegriplig galimatias.
»Det finnes i hennes stil,» har prinsen af Ligne skrifvit,
»mera klarhet än lätthet; hennes allvarliga arbeten äro djupa,
men de små nyanserna, detaljernas behag, koloriten voro
icke hennes starka sida.» Prinsen af Ligne hade godt
omdöme, men nog skulle han ha blifvit öfverraskad — sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
