Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redskap!» ropar hon till honom. »Frukta Guds och min
vrede!» Hon kastar emellertid en blick på papperet, det är
en böneskrift, och supplikanten är en förälskad, som vill
gifta sig, men i sin egenskap af lifegen måste ha sin
härskarinnas tillåtelse för att få göra det. Huru kan man
komma och med en sådan begäran störa en trälägarinna,
som förrättar sin andakt! Fru Hanjahina kör den
ovälkomne supplikanten på dörren och återtar sina knäfall. Men
hon har tappat bort räkningen. Måste hon börja om från
början? Hon gör det, men först tillkallar hon sitt folk och
befaller att man skall ge femtio gånger femtio käpprapp
till bonden, som satan själf har skickat till henne och som
naturligtvis aldrig skall få gifta sig, så länge hon lefver och
fortfar att böja knä för helgonbilderna.
Katarina har hedrat sig, då hon skrifvit denna scen,
som för öfrigt präglas af den yppersta komik. Man har
trott sig kunna påstå, att denna kvickhet liksom den i
allmänhet upphöjda och ädla andan i de lustspel kejsarinnan
skänkt nationalteatern, ej härrörde från henne själf. Genom
att anställa jämförelser med några af hennes öfriga skrifter,
äldre eller yngre än O Wremia! — t. ex. med den klumpiga
satiren i hennes »Litet af hvarje» (Wsiakaja Wsiatschina) —
har man kommit till den slutsatsen, att för att kunna en
gång skrifva så bra och en annan gång så medelmåttigt,
har Katarina ej kunnat vara ensam om att författa sina
lustspel. Man har utpekat Nowikof. Kejsarinnans stora
period af dramatisk verksamhet motsvarar i själfva verket
tiden för hennes förbindelse med denne begåfvade man och
hans medarbetareskap i de af henne ledda periodiska
publikationerna. De idéer, som utvecklas i hennes lustspel, äro
Nowikofs. Är den talang, man där finner, också hans? Det
kan vara tillåtet att tvifla. Före närmandet mellan Katarina
och honom (samtidigt med att hon förbjöd utgifvandet af
hans »Stormklocka») skref kejsarinnan inga lustspel. Ej
heller skref hon några sådana efter sin brytning med den
ryktbare publicisten. Hon arbetade ännu för scenen, men
i en annan genre och med mycket mindre framgång. De
stora historiska dramer, som hon då roade sig med att låta
uppföra, äro intressanta i och för studiet af hennes idéer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
