Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Zahar Tschernischof, Iwans bror, leka och rasa med lille
Markof, som kejsarinnan nyss adopterat, rulla sig på golfvet,
göra tusen galenskaper och skratta så att tårarna rinna.
Lille Markof, som då var sex år, ersattes sedan af amiral
Ribeaupierres son. Denne är svår att tina upp, han har fått
alla möjliga hemska idéer i sitt lilla hufvud, bland annat,
att man endast kallat honom till palatset för att hugga
hufvudet af honom. Men Katarina får honom slutligen att
känna sig hemmastadd. Hon klipper ut gubbar åt honom,
gör leksaker åt honom. En dag rycker hon ett band ur sin
krage för att få tömmar till ett ekipage, som hon klippt åt
honom af en bit papp. Hon behåller honom hos sig i
timtal, skickar bort honom, då man söker henne i statsaffärer,
men hämtar honom sedan tillbaka igen; vid fem års ålder
gör hon honom till officer vid sitt garde. Han är för öfrigt
icke den ende, som åtnjuter den förmånen: två små gossar
Galitzin, fyra af Patjomkins brorsonsöner, en son till
fältmarskalken grefve Soltikof, som sedan åtföljde Napoleon till
Elba, och den unge Valentin Esterhazy erhöllo samma
ynnestbevis. Lille Ribeaupierre växer upp i hennes majestäts
våning, ända tills han är elfva år. Då hon vid den tiden
sänder honom ifrån sig, vill Katarina, att han skall skrifva
till henne, och hon besvarar egenhändigt ett bref han
tillskrifver henne. Men hennes bref är så fullt af
öfverkorsningar — den gången hade hon ej gjort sig besvär att göra
om sitt arbete — att hon låter skrifva om det af sin
sekreterare Popof, som längre fram lämnar adressaten originalet.
I sina Minnen talar Ribeaupierre äfven om ett porträtt
af Katarina, som han fått vid nio års ålder. Kejsarinnan
frågade honom då, om han redan ägde ett sådant, och då
han skakade på hufvudet med bedröfvad min, utbrast hon:
»Och du säger, att du håller af mig!»
Hon skickade genast efter ett af sina porträtt, och
gossen ville strax föra det med sig hem. Man lät en hofvagn
köra fram. Han placerade med allvarlig min porträttet
inuti vagnen och satte sig själf på kuskbocken. Detta drag
gjorde Katarina alldeles förtjust.
Lille Ribeaupierres plats vid hofvet var föremål för
mycken afund, och då han lämnade den, fikade många efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
