Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna vi följande passage, som på detta ställe gör en
besynnerlig effekt:
»Jag har alltid tyckt om djur; de ha mycket mera
förstånd än man tilltror dem, och om något djur haft
rättighet att tala, så är det sir Tom Anderson. Han tycker om
sällskap, i synnerhet sin egen familj. I hvarje kull väljer
han ut de mest begåfvade och har roligt med dem. Han
uppfostrar dem, låter dem antaga sina seder och vanor;
under fult väder, då alla hundar helst vilja sofva, fastar han
och hindrar dem, som äro mindre erfarna än han, från att
äta. Om de det oaktadt skaffa sig ondt i magen och han
ser dem kräkas, brummar han och grälar på dem. Om han
hittar på något, som kan roa dem, underrättar han dem,
om han träffar på något gräs, som passar för deras tillstånd,
för han dem till platsen, där det växer. Allt detta har jag
sett hundra gånger med mina egna ögon.»
Och längre ner:
»Ert bref n:o 29 (Katarina använder för sin
korrespondens med Grimm ett numreringssystem, som är alldeles
nödvändigt för att hon ej skall begå misstag) kom två dagar
efter edra handskar (Grimm uträttar också kommissioner åt
hennes majestät), hvilka, allt sedan de burits in i mitt rum,
ha legat på en stor turkisk soffa, där de oändligt roat sir
Tom Andersons barnbarn och i synnerhet lady Anderson,
som är ett litet underverk på fem månader, och vid den
åldern förenar hon hos sig alla dygder och alla fel hos sin
berömda ras. Hon sliter redan sönder allt hvad hon
kommer öfver, rusar fram och biter alla, som komma in i mitt
rum, i benen, jagar fåglar, flugor, hjortar och andra djur
fyra gånger större än hon och ställer ensam till mera oväsen
än hennes bröder, systrar, tant, föräldrar, farfar och farfars
far tillsammans. Hon är en nyttig och nödvändig möbel i
ett rum, ty hon bemäktigar sig alla onödiga saker, som man
skulle ha kunnat bära ut utan att rubba den vanliga gången
i mitt lif.»
Men Katarina har ej nog af hundarna. År 1785
förälskar hon sig i en hvit ekorre, som hon själf uppföder och
matar med nötter och ungefär samtidigt skaffar hon sig en
apa, hvars täcka och muntra upptåg hon ofta prisar. »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
