Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle intaga. Den olycklige kejsaren hade aldrig varit
balsamerad, och efter trettiofyra år innehöll hans graf
endast ett benrangel. Men Katarinas son satte dock på
altaret i kyrkan S:t Peter och Paul en grinande dödskalle,
som han krönte med det kejserliga diademet.
Man känner också till, huru han handhade makten,
denne arfvinge, som Katarina med vrede och oro tänkte på
att hon lämnade efter sig. Är det icke ursäktligt, om hon
sökte bespara sitt land en framtid, som hon anade skulle
bli så sorglig? Men å andra sidan ... ha ej de hjärnspöken,
som hemsökte denna sjuka intelligens, framkallats af
Katarina själf? Härstammade de ej från slottet Ropschas
blodröda mörker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>