Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyvärr, det måste erkännas, politiken spelar åter en
hufvudroll till och med i detta kapitel af den stora
kejsarinnans historia. Politiken! Den är man säker på att träffa
öfverallt, då man följer Katarina i hennes känslor och
tankar, i hennes sympatier och antipatier, och till och med
hennes ömma familjekänslor utgöra ej något undantag från
regeln. På allt det osäkra och gåtlika, som kan yppa sig
i den undersökning vi företagit oss, tro vi, att lösningen
ligger där. Hos denna kvinna, som genom vissa sidor af
sin karakter och vissa enskildheter i sitt uppförande,
förtjänade allt klander, liksom hon å andra sidan förtjänade
allt beröm, var den moraliska känslan visserligen icke af
yppersta slag, men den var därför ej fullständigt frånvarande,
som somliga ha trott, ej heller förslöad, förskämd och
neddragen till de lägsta drifters nivå. Hennes hjärta stod i
jämnhöjd med hennes intelligens, hvilken, som vi ha antydt,
ej uppnådde någon större höjd. Hon förstod att älska, men
hon underordnade sin kärlek liksom allt annat under sitt
lifs stora drifkraft, som ägde en utomordentlig kraft: hon
lefde först och främst för och genom politiken. Hon älskade
en gång den vackre Orlof, emedan han var vacker, men
också emedan han förklarade sig beredd att offra sitt lif
för att skänka henne en krona och hon ansåg honom i stånd
att hålla ord. Hon visade sig kall eller till och med hätsk
mot Paul, till en liten del emedan hon ej fått tillfälle att
utveckla sina moderskänslor, hvilka hållits nere redan från
vaggan, men mest därför att hon i honom såg en farlig
rival för det närvarande och en ynklig efterträdare för
framtiden. Hon fattade en häftig ömhet för den lille Alexander
under inflytande af motsatta bevekelsegrunder tillhörande
samma tanke- och känslokategori.
De bref hon skref till sina barnbarn under den tid hon
var skild från dem, 1783, då hon vistades i Finland, 1785,
då hon tillbragte någon tid i Moskwa, och 1787 under
Krimresan, äro fulla af friskhet, smittande värme och öm
förtrolighet. Det var en stor sorg för henne att ej få ha
dem vid sin sida på de med sagolik prakt dekorerade
vägarna i Tauris. Det var ett ekonomiskt skäl, som förmådde
henne att offra sitt nöje och afbryta de ändlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
