Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Sammanfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarken den nationella litteraturen eller vetenskapen eller
konsten någon anledning att prisa henne. Hennes litterära,
konstnärliga och vetenskapliga smak hvilade hufvudsakligast
på ett behof af europeisk reklam. De första tecknen till
intellektuellt lif och de första försöken till själfständig
utveckling i denna riktning, som då spårades hos det ryska
folket, hade i henne endast en likgiltig åskådare eller en
misstänksam vaktare. Hon fann emellertid ett verkligt nöje
i att skrifva, vurmade för att bygga och ägnade sig med
passion åt studiet af den nationella historien. Hon utförde
sålunda, äfven i denna riktning, sin roll af en »påbörjerska»,
som sporrade de slumrande krafterna hos sin omgifning.
Hon skref historieböcker, hon skref lustspel, historiska
dramer, romanser, fabler och buffaoperor; framför allt skref
hon en massa bref. Hennes korrespondens med Grimm är
en egendomlig minnesvård. Hon var journalist, poet,
pedagog. Hennes skolinrättningar voro bättre än hennes verser;
några af dem äga ännu bestånd. Men den store
grundläggaren af nationell uppfostran på hennes tid hette icke
Katarina den stora, utan Nowikof, den man, som hon dömde.
Hennes enskilda lif tycks, huru stor skandal det än
framkallade i ett visst afseende, emellertid ej ha motsvarat
de smutsiga föreställningar, som satte allmänhetens fantasi
i rörelse och gåfvo näring åt onda tungor. Hon var en
arbetsmyra och en kvinna skapad för hemmets lilla värld.
En plikttrogen regentinnas samvetsgrant utförda göromål
och oskyldiga förströelser intogo alltid en stor plats i hennes
lif. Hon gick tidigt upp och tidigt till sängs och
uppfriskade sig efter sitt arbete genom att höra läsas högt, bese
sina samlingar i Eremitaget eller, allra helst, leka med
barnen, af hvilka hon gärna såg sig omgifven. Gärna njöt
hon också af landtlifvets behag på sitt vackra
sommarresidens Tsarskoje-Sjelo, som hon skapat och ständigt förskönade.
Vid de till en förtrolig krets inskränkta mottagningarna i
Eremitaget lärde man sig att uppskatta hennes enkelhet
och vänlighet och den älskvärda glädtigheten i hennes lynne
och sätt.
Hennes familjeförhållanden fördystrades af ett äktenskap,
som snart blef henne förhatligt och ledde till ett blodigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
