Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i all sin bamslighet var han hurtig och liflig och hans
spänstiga figur var alls icke gänglig. Han hade redan
någonting manbart och medvetet så vallflickan såg i
smyg helt gerna på honom.
När hans förlägenhet efter hennes skratt lagt sig,
såg han dubbelt stolt ut. Nästa gång hon höjde
ögonen såg han henne djerft i synen och höll på att stupa
öfver en tallruska, som låg honom i fötterna. Då
skrattade hon högt och utmanande och såg på honom tills
han skrattade med. Hon var tre år äldre än Ben,
välväxt och blekhylt, — sjelfva sommarsolen hade icke
stort bitit på hennes kinder och hon hade någonting
medärft herrskapslikt öfver hela sitt väsen.
I ändan af leden fans det två portar, den ena
åt venster stod öppen och boskapen tog sin väg
genom den, men Ben klef öfver porten till höger, fastän
hans väg fört ännu ett långt stycke gemensamt med
vallen. Men också här till höger fans det en liten
insjö att undersöka och när han väl var öfver porten,
nickade han åt Johanna, som smågnolande följde
efter korna.
Bakom några buskar stannade han, böjde
grenarna åt sidan och såg öfver gärdet huru hon gick
der i morgonsolen och jagade bort flugorna med sitt
spö. Den rödkantade kjolen steg och föll i takt öfver
de runda höfterna och hon hade ett lifstycke, som var
för trångt och satt tätt åt öfver brösten. Bäst det
var, vände hon också på hufvudet och fick syn på
Ben bakom gärdsgården. Då svängde hon sig om så
kjolen slog henne om benen och snärtade med spöet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
