Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt kon, som gick närmast, så den satte af i ovigt
galopp in i skogen och hon efter. De röda fållarna
blänkte mellan enbuskarna och försvunno, men Ben
stod tankfull en stund, tills han med en beslutsam
knyck kastade bössan öfver axeln, klef försigtigt öfver
gärdsgården och tog en genväg förbi henne, inne i
skogen åt insjön till.
Under vackra sommarmorgnar efter svala nätter
ser det lilla, djupa träsket under det branta berget i
öster ut som en rykande kittel. En nyvaken vindflägt
slår i ett nu ner och gör oordning i dimman, som hela
natten stått tät ur det svarta vattnet och kärrmarken
deromkring. Uppifrån berget tar det sig bäst ut.
Hvit som finkardad ull ligger dimman öfver
dalen derunder, slingrar sig mellan buskarna och tar
trädstammarna i sin mjuka omfamning, medan
topparna nyfiket sticka upp öfver det hela. Så får
vinddraget fatt i den ena kanten af slöjan, rycker och
rifver i den och packar hela massan upp mot
bergväggen. Der kommer igen en annan vindpust uppifrån
och slår ned som en hök på de trasiga flikarna,
skingrar dem åt alla håll och dyker rakt ned i dimhafvet,
så man en stund ser det mörka vattnet glimta
derunder.
Längre bort i dalen, der trädkronorna sticka upp
öfver dimman, har solen sjelf åtagit sig besväret att
skaffa den undan. Hon har höjt sig långsamt och
majestätiskt öfver bergsbranten i öster, sett på dimman
och sett igen, tills den slutligen blef helt
genomskinlig och drog bort flockvis mellan trädstammarna, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
