Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma kommo stegen närmare.. ett.. tu...
tunga och mödosamma. Vattnet bragtes i dallring, så
nära voro de, och ungarna höllo simhuden färdig
utspänd mellan tårna för att rätt ge fart när mamma
gaf signal till aftroppning.
— Hä... hässch! ljöd det och en stor träklabb
kom sättande helt nära förbi dem in i vassen, bräckte
sig väg så stråna blefvo hängande afbrutna i luften
och föll i vattnet med en smäll, som skrämde
andungarna allra mest. Nu hade de bara att tacka mammas
stränga disciplin för att de höllos qvar. Det gick som
en stöt genom dem alla, men de tryckte sig endast
lägre ned och de som voro bakom, kilade sig in bland
dem framför så tätt, att ett välriktadt hagelskott på
lagom afstånd hade tagit lifvet af hela kullen. Det
var icke första gången de voro i samma spänning.
Redan förut hade de lärt sig hur klokt det var att hålla
sig qvar här, trots allt oväsen, ty när de engång för
en vecka sedan läto skrämma sig, kostade det två af
dem lifvet och den yngsta andjungfrun hade
obehagliga stockningar i halsen, förorsakade af ett hagel, som
satt qvar der ännu i denna stund. Nästa klabb föll
redan ett stycke längre bort och det gick en
lättnadens suck ur alla deras strupar och den gjorde helt
ondt för andjungfrun, som hade haglet qvar i halsen.
Stegen förlorade sig mer och mer i ett aflägset
sugande ljud, men andmamma gratulerade de sina,
slamrade med näbben och gned den mot alla sina
ungar, som gnedo henne igen och hvarandra inbördes.
Det var en triumf och andmamma reste sig upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
