Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändan i vattnet, sträckte makligt på vingarna och slog
ett par korta, nöjda slag innan hon föll ned i
jemvigt igen.
Ben hade tagit bössan i handen sedan han fält
ned hanen, och traskade genom sumpmarken så
vattnet stänkte i klara droppar från stöfvelklackarna hvarje
gång han drog upp den ur mossen. Han var icke
engång rätt misslynt öfver sin otur med andkullen.
Andra tankar lekte honom i hågen, — bekymmersamma
tankar. Boskapens skällor pinglade allt närmare i
skogsbrynet och skällkon kom sjelf fram som den första på
den lilla naturliga ängstäppan vid träsket. Efter henne
följde den arga tjuren med brädet för pannan,
surmulen och missnöjd ut i det klara solljuset.
Inne i björkskogen låg fukten efter dimman ännu
långt fram på morgonen qvar i de sparsamma
grässtrån, som orkat skjuta upp mellan de halfmultna
bladen från i fjor. Stammarna blänkte snygga och hvita,
men löfhvalfvet släpte knappast en solstråle igenom
till fattigdomen derunder. Korna gingo derför i
ovanligt rask takt fram mot ljusningen mellan stammarna,
der gräset tog vid igen, och sågo så vigtiga ut som
någonsin en tjensteman på väg till embetsverket.
Efter dem kom vallflickan storsjungande så det
ekade i salen under löfhvalfven.
Ben hade stannat och hörde på huru sången kom
närmare. Det var en finsk visa, som han brukade
sjunga sjelf. Hade han följt sin första ingifvelse, när
han hörde henne komma, skulle han hals öfver hufvud
sprungit bort åt motsatt håll. Men så skämdes han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
