Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Och fick hon också Ben att berätta om sitt
lif och sina framtidsplaner, gjorde han det så tort och
besväradt som om han fullgjort en tråkig skyldighet
och då bad Sigrid honom sjunga, — det tyckte han
bäst om.
Deras korrespondens blef också ett blott
upprepande af den gamla hänförelsen för hvarandra.
Dertill kom fadrens kyliga hållning i allt som gälde Ben.
Engång i vinter hade han i Sigrids närvaro talat för
mamma om ett bref, som han fått af sin gamla vän
domaren, hos hvilken Ben följde på ting. Der hade
denne omtalat Ben som en älskvärd ung man, men
utan den minsta håg för sitt kall och utan allvar i
sina studier. Och då hade pappa bara sagt att han nog
viste det förut.
Men Sigrid hade dragit sig i tunga tankar till
sitt rum, suttit en timme framför Bens porträtt och
derpå brustit i gråt, så modern hört det och kommit
in till henne för att trösta. Sedan dess begynte hon
grubbla på om icke Bens juridiska bana stod i strid
med hans håg för musiken, ty håglös var han då långt
ifrån. Och hon förebrådde sig bittert att hon ej
förstått honom förut och kunnat vara honom till råd
och hjelp.
Efter Bens stora framgång på konserten var hon
först glad å hans vägnar, mycket glad, men sedan
djupt sorgsen å sina egna. Hon satt långa aftnar
ensam och tänkte och föräldrarna voro mycket
bekymrade öfver hennes aftagande glädtighet och bleknande
kinder. De hade redan länge märkt att någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
