Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigrid Walborg var ingen utvecklad, djuptänkt
flicka. Lifvet var ännu för henne en ogrumlad källa
till små njutningar, endast då och då seglade ett moln
deröfver och förmörkade den. Och då fick
omgifningen bära upp hennes dåliga lynne, — det var så den
ville det. — Allting hade gått henne i lag, föräldrarna
buro henne på händerna och hennes första svärmiska
barndomstycke hade utvecklats så enkelt och
harmoniskt och till slut lemnat henne sluten i hans armar,
som hon älskade. Derför kunde hon vara förtrollande
glädtig och söt och hon utgjorde föräldrarnas stora
glädjeämne i hemmet. Praktisk och bestyrsam var hon
dessutom, — i allt en den älskligaste blifvande hustru
åt den afundsvärdaste man.
Men nu sköt det upp hotande moln vid
synranden.
Redan under våren hade hon en förkänning af
att allting i hennes förhållande till Ben icke var som
det borde vara. Hans glesnande besök mot slutet af
sista höstterminen hade redan oroat henne, men hon
hade skrattat bort den sorgen med sin naturliga
glädtighet. Dock, — det dykade upp små misstankar om
att Ben icke var rätt öppenhjertlig mot henne. Kunde
verkligen en ung man ha så litet egentligt att
meddela sitt hjertas förtrogna? Förteg han någonting för
henne? Han måste så göra, — det gjorde alla fästmän
i romanerna också. Nästa gång försökte hon gå Ben
inpå lifvet, men han satt svärmisk och frånvarande,
stirrade in i hennes ögon och slöt till hennes mun
med en kyss. Det blef aldrig något allvarsamt tal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
