Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fickan. Den hade han tagit med sig hemifrån utan att
hafva rätt klart för sig hvad han skulle med den. Men
ett hade han klart för sig, att hans förlofning var
bruten sedan läkarebesöket. Och han sjelf med den.
Utstött ur samhället var han som en oren, med hela sin
lysande framtid bakom sig. Hans lif var slut nu —
alltsammans härefter blef endast en botgörelse för hans
fel. Han var fortfarande svag i knävecken och darrade
när han stannade.
Och han hade förtjenat det, förtjenat alltihop,
det kunde inte bortresonneras. För sin otrohet mot
Sigrid Walborg, skulle han sota hela sitt öfriga
lif. Och så sade man att mannen aldrig led
följderna af ett felsteg! Han hörde ännu läkarens röst
och ryste. — Söka tröst hos en kamrat? — Nej, det
kunde han omöjligt! Hellre då göra slut på eländet
med ens! Det föll en tröstlös bitterhet öfver honom
och han tänkte på huru Sigrid Walborg skulle mottaga
underrättelsen om hans sjelfmord. Han kände
plötsligt ett slags vekt behof att visa sig god mot någon.
Så tog han sig om venstra handen, — hans
förlofningsring brände honom. Han drog den hastigt från fingret
och räckte den åt en liten flicka som han mötte. Men
då besinnade han sig, man kunde tro att flickan stulit
den. I stället tog han fram en markslant och gaf den
åt henne.
Flickan såg skygt upp och gick sin väg utan
att tacka — hon hyste en ful misstanke mot Ben. Ben
förstod den. Han drog sig i torrögd och kall bitterhet
undan till den mörkaste delen af salutorget, bort mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
