Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kajen, och satte sig der i skuggan af en trappa ned
till vattnet, undan för gasljuset. Der blef han i
korsande tankar en god timme, lekte med revolvern och
stirrade ut öfver det svarta vattnet som blänkte i
långa strimmor från lyktorna. Så fick han kallt och
steg upp för att gå någonstädes utom staden, här
kunde det icke ske.
Under en gaslåga på Unionsgatan mötte han en
tjensteflicka med ett ansigte, som påminde honom om
någonting. Det var ändå ett intresse midt i den
rysliga ödsligheten och ensamheten. Helt mekaniskt vände
han om och följde efter henne. Hon märkte det,
skyndade på sin gång och vek af längs Alexandersgatan.
Utanför Studenthuset gick Ben fatt henne.
— Johanna!
— Herr Benjamin!
— Hur är du här?
Ben blef nästan glad. När han tog i hennes grofva
hand, kände han det som en drunknandes grepp om
halmstrået. Det var ändå värme och lif. Och han
upprepade gång på gång:
— Hvad jag är glad att träffa dig, — hvad jag
är glad att du just nu kom i min väg...!
Men Johanna skakade på hufvudet och sade att
han icke skulle säga så åt en fattig tjensteflicka, han,
som hade så mycket finare bekantskaper att vara
glad åt..
— Nej, nej, — det är just dig jag är glad att träffa..!
Johanna hade kommit till staden för ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
