Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter Ben, utan att lyckas finna honom och till slut
hade de tagit polisen till hjelp.
Så funno de honom en vacker dag i hans elände
stolt och oböjlig som förut inför dem, men i sitt inre
vek som vax och ödmjuk. Han hade, just några
dagar innan upptäckten, af en inre drift skrifvit ett långt
och sonligt bref till sin far och efter en vecka erhöll
han, som svar derpå, ett telegram med underrättelse
om faderns död och en remiss på sexhundra francs till
respengar hem.
När Susanne fick veta det, satt hon, fastän Ben
såg hur ondt det gjorde henne, och uppmande honom
långa timmar att lemna Paris. Han skulle vända om
till sitt land och sin slägt och bli lycklig.
— Lycklig! sade Ben, skakade på hufvudet, och
tilläde att han icke ville lemna henne.
— Det måste du ändå göra engång, brukade hon
svara, och hon bad honom betänka hvilken sorg han
gjorde dem derhemma.
— Sorg! sade han, — tror du någon sörjer öfver
mig? Du allena känner mig så mycket att du vore
i stånd dertill, det vill jag tro — men mina egna, och
de derhemma!.— Hvad veta de om mig? Ingenting!
En slarfvig, ung och lättsinnig en, af hvilken det
aldrig blef någonting!
— Men du har haft en brud der —
— Hur vet du det — ?
— Å-ja, en sådan som du måste ha haft en brud,
det är just sådana som dig qvinnorna älska —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
