Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej du, — hon vill inte veta af mig längre,
hon. som engång var min brud.
— Det förstår du inte alls — en qvinna är
någonting mera än du begriper. Hon sörjer dig säkert
mycket, — jag vet hur man kan sörja för din skull.
Ben satt stum. Der uppmanade hon honom att
resa, hon som älskade honom nästan vansinnigt, hon
som egde alla anspråk på hans tacksamhet, hon
uppmanade honom att resa ifrån henne hem till sin brud!
— Skulle han helst kunna älska henne igen, men det
gjorde han icke!
Småningom, medan Susanne dag efter dag talade
om hans familj, hans hemland och förbindelser der,
väcktes hos honom en länge slumrande längtan,
längtan till de djupa furuskogarna och de lugna insjöarna,
der de i sommamattljuset spegelblanka och fridfulla
famnade holmarna, längtan ifrån hela detta våldsamma,
brusande lif som brutit hans stolta håg, långt ditupp
till bottnen af en gömd vik, der vassen hviskade och
svalan doppade sina vingar i böljan under sin
pilsnabba flygt. Också Sigrid Walborgs bild kom igen
för honom mild och älsklig. Den hade
öfverhufvud-taget aldrig lemnat honom rätt, utan en gång för alla
bränt sig in i hans fantasi med den första ungdomliga
kärlekens hela innerlighet. Och om hon kanske
aldrig egt hans hjerta helt och hållet, ty det befalde
ingen öfver, hade hon åtminstone haft hela hans
starka inbillningskraft i sitt våld.
Midt under vimlet af menniskor och lidelser
hade hon ofta stått framför honom älsklig och inta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
