Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, jag har bott här i staden redan i två år,
svarade Sigrid Walborg.
— Och trifs väl?
— När man har arbete trifs man hvar som helst —
Ben hade utan att tänka på det vändt om och
följde med Sigrid Walborg. Hon gjorde ej en min af
förlägenhet eller obehag och han kunde se hennes ansigte
från sidan, huru det var litet afmagradt men hade fått
ett energiskt, lugnt uttryck. Hennes ögon voro stora
och mera glänsande än förut, nästan genomskinliga
som hos en lungsotspatient. Han tyckte sig finna i
dem likasom en glimt af hemligt förstånd, som gjorde
honom varm om hjertat. Det möte, som han förestält
sig som det mest plågsamma han hade att vänta i
hemlandet blef honom den första egentliga
välkomsthels-ningen dit. Det låg hjertlighet och uppfattning i
hennes sätt att bemöta honom, ingen nyfikenhet, ingen
missaktning, icke ens en förebråelse.
— Ni är märkvärdig, sade han halft för sig sjelf.
— Hvarför det?
— Ni är den första, som välkomnar mig här
hemma.
— Nej — det har jag ju alldeles glömt...
förlåt herr Thomén, — man blir så oartig på landsbygden.
— Och ändå har ni gjort det bättre än någon
annan — får jag följa er vidare?
— Var så god, jag är på väg hem från kontoret
... jag är emanciperad numera — så mycket ni vet —
— Utan att veta det ser jag det.
Sigrid Walborg såg ner på sin enkla klädsel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
