Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ni till slut älskar mera än hela den vackra verlden,
der den ligger öppnen för edra blickar. Men dem har
ni gunås längesedan slagit ner till jorden för att se
tillräckligt blyga ut och visa att ni skäms öfver att vara
menniskor. Ja, der sitter det... just skäms öfver att
vara menniskor, ty det anser ni alltför lumpet för ett
gudainvigdt ök.
Ben gick flämtande bredvid Sigrid med eld i ögat
och gestikulerade. Sigrid Walborg följde med honom
spändt, men förstod ej hälften af hvad han menade.
Då såg han plötsligt på henne och frågade:
— Har ni då alltid varit nöjd när ni gjort det
hvad menskorna kallar pligt —?
— Jag?
— Just ni!
— Jag är rädd för jag altför sällan fylt min
pligt —
— Talesätt, talesätt! af bröt Ben. Hvarför den
der mördande och qväfvande anspråkslösheten som om
ni sjelf dugde till ingenting? Säg då helt enkelt att
ni inte varit nöjd, så säger ni sanningen. Det som
ni kallar pligt, är andras vilja, inte er egen som
klarnat för er —
Sigrid Walborg hade utan att märka det följt Ben
förbi sin port och de gingo längs den tysta
strandgatan med halft igengrodda hjulspår och yfvig
gräsmatta.
När Ben märkte att Sigrid icke förstod honom
af bröt han sig sjelf häftigt:
— Men hvarför skall jag tala till er 1 så allmänna
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
