Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordalag, — i gåtor? Säg mig, har ni alltid varit nöjd
att ni följde edra föräldrars vilja och lät dem biyta vår
förlofning —?
Sigrid Walborg ryckte till. — Jaså, det var då
dit han ville, — det var då det han hade trott! Hon
viste ju att han ej förstått hennes motiv. Hon bet
sig i läppen, men Ben hade stannat, lutade sig mot
sin käpp och såg skarpt och forskande på henne.
— Det var min egen vilja jag följde den gången,
sade hon tankfullt och nästan tonlöst.
— Det borde ni ha sagt mig för fyra år sen —
— Hade ni förstått mig bättre då? — Hon såg
upp med ett litet tviflande och sorgset löje.
— Jag hade åtminstone fått förklara mig för er.
— Jag rentvådde er nog fullkomligt —
— Gjorde ni det? — trots allt hvad ni hörde
om mig? — Det är inte möjligt.
— Jag hörde ingenting ondt om er, sade hon
lågmäldt och skakade på hufvudet, — ingenting!
— Ingenting om min förlofningsring ?
— Ingenting —!
— Ingenting om att jag var er otrogen?
— Ingenting —!
— Och hvarför bröt ni då —?
Hon såg upp med en inspirerad blick, klar och
djup:
— Det får ni ana sjelf —.
Ben stod i tankar:
— Jag har ofta gjort er orätt, fröken Walborg.
Ni viste aldrig att jag var er otrogen? återtog han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
