Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på henne, — hon borde engång följa med fru Thomén
dit. När den gamla var envis, gaf Sigrid Walborg
slutligen med sig och gick upp på ett evangeliskt
alliansmöte.
Menskorna der misshagade henne. De hade alla
någonting förkrympt och outveckladt, som stod att läsa
i deras ansigten, men det var ju också bara småfolk
utan bildning, utsläpade af hvardagens slit och
bekymmer. Från att till en början nästan ha missaktat dem
fick hon en viss medkänsla för deras ödmjukhet och
stilla väsen. Pastorn led hon heller icke godt till en
början. Men ju mera hon bjöd till att sätta sig in i
hans tankegång, desto mera fann hon att den
öfverens-stämde med hennes egen. Uppoffring och igen
uppoffring ... det var ju mottot till hennes eget lif också.
Trälande och slitande dag ut och dag in, det var ju
hennes egen lott. Endast att presten viste klart
hvar-för han trälade, hon sjelf deremot hade endast en
oklar föreställning om att det till slut skulle
tillfredsställa henne och hennes samvete. Men hvad hade
hon för tillfredsställelse af sina åtta timmars arbete
om dagen? Endast den att en dag igen var förbi...
Nej, för andra skulle hon arbeta... för andra
skulle hon offra sig, det hade han rätt i, pastorn med
de brinnande ögonen och det vackra målföret. Men
för hvem...? Inte längre för honom, som så kallt
förklarat att han varit henne otrogen... nej, det
måste finnas något större, mera tillfredsställande.
Och under vinterns lopp fann hon det med
pastorns och fru Thoméns hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
