Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Thomén hade engång ledt ett af deras
vanliga qvällsamtal på sin son. Han skref ofta till henne
och hon kunde icke neka sig nöjet att läsa upp hans
senaste bref för Sigrid. Sigrid Walborg hörde på
helt frånvarande. Det var kraftiga, spänstiga ord och
bakom dem glimtade fram ett nytt framtidshopp. —
Det gick icke så alldeles illa för Ben.
Modren läste upp det i hopp att väcka Sigrid
Walborgs intresse och få hennes förtroende, men
hon blef sittande stum utan en deltagande min
engång.
Så ledde Sigrid Walborg samtalet på hans själs
frälsning. Modren fann honom visst verldsligt sinnad
och fången af lifvet, men hon gladdes öfver hans mod
och hans frimodiga vackra tankar. Det kunde Sigrid
icke alls förstå. Hela sitt mod och sina frimodiga
tankar hade hon offrat för att kunna ödmjukt och
hängifvet ge bort sig sjelf och arbeta för andra. Och
hon mindes med ett slags bitterhet Bens utbrott från
i sommar, då han ville kullstörta hela blygsamhetens
och sjelfförnekelsens upphöjda tro. Då hade hon
lyssnat nästan hänförd till honom — var det samma
Sigrid Walborg det! Nej, lifvet var nu engång
ettöfver-mäktigt ondt, man skulle böja sitt hufvud och sluta
sitt hjerta för det, det var det enda sättet att kunna
öppna det för de lidande och förtrampade med rätt
ödmjukhet, utan att förhäfva sig deröfver.
Hvarje gång samtalet vidrörde Ben, blef det
samma resultat. —
Men ute i staden vandrade lektor Syberg om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
