Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i buffeten och gick nu med stormsteg snedt öfver det
trädbevuxna torget utanför apoteket.
Ett plötsligt anfall af energi och afsky öfver sin
slapphet dref honom bort som en stark inre fjäder *—
Men hvart? Hans mor? Nej, henne ville han då
alldeles ej besöka. Ingen vän hade han heller här i
staden, lika litet som annorstädes.
Nej, en lång spatsertur var då det enda, — en
forcerad spatsertur alldeles ensam. Och såsom jagad
af en ond ande, satte han af igen genom tullporten
norrut, det kändes så godt att spänna på musklerna
och gå, gå så svetten stod i pannan och hjertat klappade
häftigt... Ju längre han kom från staden, dess mera
besluten blef han att icke vända om. Ju mera
alkoholruset fördunstade och ju lugnare hans sinnen blefvo,
desto envisare mognade hans första fantastiska infall
att spatsera ända ut till Kituri station. Det var goda
fyra mil dit, men det var just en lämplig
ansträngning för hans kropp efter själspänningen som han
utstått. En dylik promenad i ensamhet hade alltid
varit hans passion redan som student.
När den första öfverretningen lagt sig, hade han
redan en mil bakom sig. Aftonluften hade svalkat
hans brännande fibrer och lungorna supit in
tillräckligt barrdoftmättad syrehaltig luft. Han tänkte
lugnare öfver sitt företag och allt som passerat honom i
dag. En brytning hade det blifvit med Sigrid
Walborg, en ohjelplig brytning, men det kunde icke
hjel-pas numera. — Åh! — hans lif var ju sköfladt i alla
fall, hans natur var icke af det der medgörliga, lätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
