Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben var som fr&n sina sinnen. Hans glädtighet
var så stormande, att värden på Societetshuset kom in
och bad dem hålla sig stillare, men det gick Ben alls
icke in på.
Nej, här skulle det festas, — och en ny sats
likörer, som han bestälde in lugnade värden, så att han
underkastade sig sina högljudda gäster för
förtjen-stens skull.
Men de hade icke kommit långt med att tömma
de nya flaskorna, innan Björkman oförsigtigtvis bad
Ben spela någonting på pianot inne i sidorummet —
han spelade ju så bra redan som skolpojke.
— Om man skulle försöka, sade Ben litet
allvarsammare — jag har inte spelat på länge. Han slog sig
ned vid pianot och gjorde några grepp . .. pianot lät
skrälligt och jemmerligt falskt, klaviaturet var
ned-spildt med punsch och likörer och tangenterna
klibbade vid fingrarna.
— Fy fan! röt Ben och steg upp. — Usch
sådant kräk jag är — och du med! tilläde han åt
Björkman, när denne såg förvånad ut öfver omslaget i hans
lynne.
Ben såg sig i en smal gammalmodig
gästrums-trymå. Han såg liderlig ut, ögonen inflammerade,
håret i oordning och ett slappt, äckligt löje som han
sjelf harmades åt. Han strök ett tag genom håret
med den ena handen,] samlade sig med en häftig
rörelse af obehag och ropade adjö åt den öfverraskade
Björkman. Nästa minut hade han betalat förtäringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
