Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den uppoffrande vännen, som stannat kvar
ombord med Valambregue, kom till honom, lade
lugnande sin hand på hans axel och bad
honom låta kaptenen råda. Han var sjöman och
visste huru en lustjakt skulle skötas.
»Det är jag, som befallerl» röt Valambregue.
Fjällarna mörknade underbart hastigt, då
åskmolnen, som redan i går stodo hotande i
öster, började skjuta utfor branterna,
söndertrasade och svarta. Manskapet på Don Juan stod
redo vid hvar sin tågända för att stryka och
bärga seglen, när åskbyn kom. Kaptenen hade
utan att lyssna till Valambregue gifvit dem sina
order, hvilka måste lydas.
Valambregue betraktade det antågande
ovädret med en hetsig lust att springa det till mötes,
slåss och bitas med det. Hans sinnesstämning
tillät honom icke att observera faran, han såg
icke att fjorden vid mynningen redan
förvandlats till ett hvitt skum, och han hörde icke huru
det dånade och suckade i fjällarna rundt
omkring. Han märkte icke, att träden på
stranden helt nära böjdes och ristes, att stormbyn
slet hela massor af friska löf från de piskade
grenarna och dref sand och grus i stora moln
uppåt vägen till byn.
Ej hr kvällsiristn. J<*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
