Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha ju också sina planer ined det de göra. Och jag
har inte velat dig något illa med mina, tvärtom,
tvärtom! Men jag är en olycklig inan, llilma!
. .. Jag vet inte om det tjenar till något att jag
talar om allt det här för dig. Säg mig, hör du på
mig? Vill du jag skall berätta dig mera om mig
sjelf, — vill du?
Hilma nickade igen. Ilan talade som hon hört
ingen tala, innerligt och fängslande och sorgset
tillika. Med en röst sä vek, att den smälte hennes
likgiltighet och väckte hos henne en lust att trösta
honom. Alldeles olika mot hvad hon trodde han
var i stånd till.
... Du har inte anat att jag rasat och
brottats och månget ögonblick varit färdig alt sprängas.
Det har du inte anat. Och du har heller inte
vetat, att jag från början höll af dig mera, än jag
bort göra det med en liten chantantfiicka, som
alla skämta med och alla kurtisera. Men jag
skiljer nu inte mycket på folk här i verlden, och jag
kan hålla af en flicka som dig lika mycket som af
en väluppfostrad flicka af familj. Det skäms jag inte
att erkänna. Jag vet inte sjelf hvarför jag känner
mig likasom missaktad och underskattad hos dylika
välbergade, aktningsvärda familjer. Det är som
fordrade de af mig, att jag skall beundra dem och buga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
