Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera månader sen, så lång har denna enda dag
fallit sig för mig. Ja, i går morse visste jag, att du
sökt upp honom i hans hem. Jag kom och sökte
honom, medan du var der. Kom nu ihåg, lilla
Hilma, att jag inte förebrår dig för det eller vill
hämnas på dig, — du gjorde som du gjorde, och
jag led derunder. Det var inte du, som ville att
jag skulle lida, — det tror jag allsinte!
Hilma snyftade mot kudden så häftigt, att Vahlin
strök hennes hand upprepade gånger för att lugna
henne.
— Lilla vän, kom ihåg att jag inte sätter mig
till doms öfver dig. Jag förstår nog du kan tycka
om Hård ...
— Nej, — det gör jag inte... det är bara
lättsinne ... fy ...!
— Och nu skall du höra mig till slut. Min
tunga natur, som redan länge varit i uppror, reste
då på sig sä våldsamt, att jag inte förstår huru jag
inte genast strypte Hård, der han låg i sin egen säng.
Men den våldsamma naturen tog likväl öfverhand
öfver mig i går morse, och jag förmådde ingenting
emot den på hela dagen. Jag bara väntade.
Väntade jag vet inte på hvad, — men jag väntade
ursinnigt. I dag morse fick jag klart för mig på hvad
jag väntat: — Jag såg honom ensam i skogen, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
